Noshörningshorn är attraktiva på den illegala marknaden. Tjuvskyttet av noshörningar är ett internationellt problem.

Men även Naturhistoriska museets noshörning ”lever” farligt. För ett tag sedan stals hornet av tjuvar.

Nu har noshörningen fått ett nytt (konstgjort) horn. Ta en titt i däggdjurssalen nästa gång du besöker museet!

Göteborgs Biologiska Förening har stött arbetet med att ge noshörningen ett nytt horn. Ekonomin är löst, till viss del genom Biologiska föreningens bidrag. Därmed är denna speciella insamling avslutad. Ett stort tack till dem som bidragit till hornskapandet med en slant!

Stora växtätare som noshörningar har under ca tjugo miljoner år utvecklats i växelverkan med gräs och buskar. Savanner är inte vad de skulle ha varit utan noshörningar och tvärtom. Sådana ekologiska insikter, vars betydelse även för människans egen existens knappast kan överskattas, är något vetenskapen vunnit under de allra senaste åren och var knappast något som bekymrade gångna tiders storviltjägare när de var ute på jaktsafari.

Museets noshörning härrör just från en tid då snart sagt det enda sättet att åskådliggöra djurvärldens fantastiska mångfald för en bred allmänhet var att ställa ut monterade djur på museer. På ett begränsat utrymme kunde man här visa upp långt fler djurarter än vad som skulle vara möjligt i en djurpark. Numera dödas inga djur för att ställas ut. De som kommer till museet nu för tiden är sådana som dött av andra orsaker. Djurparksdjur som dör av ålder hamnar ibland här.

Varför vill vi behålla vår noshörning? Är det för att påminna om gamla synder? Kanske delvis - det som är gjort kan inte göras ogjort. Noshörningen står där den står. Det mäktiga intryck av kraft och storlek som en fyraåring erfar första gången han eller hon ställs inför den, kan inga bilder eller beskrivningar i världen ersätta. Anblicken av det väldiga djuret väcker känslor även hos medföljande föräldrar. Noshörningen manar till eftertanke. Har vi rätt att förvägra dessa våra medpassagerare på jordklotet sin existens? Eller kanske snarare, har vi råd att göra det? Det sorgliga faktum att arter dör ut till följd av människans agerande innebär inte bara att världen blir fattigare utan utgör också varningstecken på att ekosystemen förändras. Människan har utvecklats i samma ekosystem som noshörningarna. Det är samma ekosystem som försörjt oss väl under hela vår hittillsvarande existens men hur går det för oss om förhållandena ändras? Vi kan på goda grunder misstänka att det inte slutar väl.

Vår noshörning tjänar som ambassadör, inte bara för sin art utan även för en levande natur i vilken vi själva ingår. Hoten mot vårt gemensamma naturarv är många varav kortsiktig girighet är ett.

Noshörningshorn anses värdefulla och kan ge mycket pengar på svarta marknaden. Strax efter att museet öppnat lördagen den 30:e juli 2011 bröt sig tjuvar in i noshörningsmontern och sågade av noshörningens främre horn. Stölden skedde inom loppet av några minuter. Osedda lyckades de sedan fly ut genom en av nödutgångarna. Kvar stod vår noshörning berövad sitt främre horn . . .

Leif Lithander